Från privat till offentligt styrd busstrafik

En studie över busstrafikens utveckling i Västerbottens län 1940-1988

En studie av den linjebundna busstrafikens utveckling i ett samhälle med urbanisering och teknikutveckling och privata bussägare som blev helt underställda politiker när det gällde den linjetrafiken för person- och godsbefordran.

 

En sammanfattning av boken:
Busstrafikens grundförutsättning var den tekniska utvecklingen av bilen. Den introducerades i Sverige i slutet på 1800-talet och i Västerbotten år 1900. Den linjebundna busstrafiken på landsbygden kan rubriceras som en tjänste- och servicebransch, en småföretagarbransch som ett fåtal bedrev som aktiebolag men inte börsnoterade utan förblev enskilda privata företag. Motivet till att busstrafiken fått så liten uppmärksamhet i forskningen kan enligt professor Margaret Walsh vara i likhet med USA att busstrafikens image varit förknippat med barn och äldre, fattiga, minoritetsgrupper och kvinnor och den engelske trafikforskaren Theo Barker framhöll att det funnits rikliga forskningsresurser för järnvägar men saknats intresse för busstrafik. Kanske motiven har varit desamma i Sverige?


Urbanisering och teknikutveckling omvandlade busstrafiken från en lönsam till en olönsam verksamhet som borde ha upphört på rent privatekonomiska grunder men genom sin funktion av serviceföretag har branschen inte tillåtits dö. Samhällsbidrag och därefter ett totalt samhällsövertagande av kollektivtrafikens trafikplanering och ekonomiska resurser omvandlade den regelbundna busstrafikens ägare från företagare till uppdragstagare.

Syftet med denna studie denna avhandling har varit att i en fallstudie med Västerbottens län som objekt undersöka utvecklingen av landsbygdens busstrafik och dess aktörers agerande under perioden 1940?1980. Motivet till att jag i första hand valt att följa utvecklingen fram till 1980 är att då startade de av staten beslutade länshuvudmännen. Avhandlingen bygger på uppfattningen om att företagarna var aktiva aktörer som tog initiativ till att trafiken skulle vara till största nytta för både företagarna och det omgivande samhället. Busstrafiken kan även rubriceras som Economic Serving ? Organisations (ESO) som började som kommersiella företag men slutade som entreprenörer till den politiskt styrda och ekonomiserade Länstrafiken. Analysen utgår från ett län med tre regioner som fick olikartade utvecklingslinjer.


Fallstudien beskriver fyra decennier där 1940-talet innehöll kristid men också nya kunder och både minskad som utökad trafik. 1950-talet fortsatte med ökad efterfrågan på trafiken men därefter ett vikande kundunderlag, stagnation och försvagad ekonomi. 1960-talet fortsatt nedgång och då regeringen insåg branschens stora betydelse för den totala infrastrukturen och statsbidrag till olönsam linjetrafik på landsbygden infördes. 1970-talet präglades av fortsatta utredningar, rationalisering och 1978/79 års trafikpolitiska beslut om införandet av länsövergripande huvudmän.

 

Statsbidragets utformning 1961 motverkade nödvändiga rationaliseringar men bussägarna genomförde rationaliseringar genom att bilda koncerner i stället för stora företag. Den politiska situationen i landet i kombination med teknik- och samhällsutvecklingen fick till följd att politikerna 1980 tog över planerings- och ekonomiansvaret.

Köp boken

Författare: Martha Hellgren. Umeå 1996.

Busstrafikens teknikutveckling omvandlade busstrafiken från en lönsam till en olönsam verksamhet som borde upphört på rent privatekonomiska grunder men på grund av sin funktion som serviceföretag har branschen inte tillåtits dö.

 

Denna studie behandlar utvecklingen av busstrafiken i Västerbotten och dess företagsstruktur fram till den helt nya situationen på 1980-talet.

 

Boken kan beställas från författaren eller köpas i bokhandeln.

Tel 0910-55 950

Mobil 070-353 07 48
martha.hellgren@outlook.com

 

Sätt in 150 kr på plusgiro 83 63 23 – 6 så får du boken hem i brevlådan.