Busstrafikforskning

Busstrafikens grundförutsättning var den tekniska utvecklingen av automobilen. Den introducerades i Sverige i slutet på 1800-talet och i Västerbotten år 1900.

 

Den linjebundna busstrafiken på landsbygden kan rubriceras som en tjänste- och servicebransch, en småföretagarbransch som ett fåtal bedrev som aktiebolag men inte börsnoterade utan förblev enskilda privata företag.

 

Motivet till att busstrafiken fått så liten uppmärksamhet i forskningen kan enligt professor Margaret Walsh vara i likhet med USA att busstrafikens image varit förknippat med barn och äldre, fattiga, minoritetsgrupper och kvinnor och den engelske trafikforskaren Theo Barker framhöll att det funnits rikliga forskningsresurser för järnvägar men saknats intresse för busstrafik. Kanske motiven har varit desamma i Sverige?

Urbanisering och teknikutveckling omvandlade busstrafiken från en lönsam till en olönsam verksamhet som borde ha upphört på rent privatekonomiska grunder men på grund av sin funktion som serviceföretag har branschen inte tillåtits dö. Samhällsbidrag och därefter ett totalt samhällsövertagande av kollektivtrafikens trafikplanering omvandlade den regelbundna busstrafikens ägare från företagare till uppdragstagare.

 

Min studie behandlade utvecklingen av busstrafiken i Västerbotten och dess företagarstruktur fram till dess helt nya situationen på 1980-talet.

Västerbottens första bil. Ägare Hson Hedin, Lycksele.